för jag tror att när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än.

Jag trippar på tå i mitt rum, grejer ligger överallt. Orsaken till det är att jag försöker mig på att sortera undan lite grann. Nu är jag inne i en paus, en paus av många andra. Jag har dragit ut på tiden alldeles för mycket. Började runt fem och nu är klocken....halv tio! Hjälp!
Min jul kan inte riktigt få beskrivningen av inlägget under, för riktigt så var det ju inte. Den har varit väldigt mysig och lugn, lite stressig kanske och lite overklig också, för att det inte kändes som julafton, känns inte som julafton har varit än... aja. Imorgon åker vi familjen upp till Tällberg och myser ännu mer, snacka om att jag ska slappna av. Nu måste jag avsluta det här för att kunna avsluta mitt sorterande i rummet.
Tjing Tjong och Gott Nytt År!

Jag har vaknat om morgnarna med en overklighets känsla i kroppen. Som att jag ligger i en jätte stor säng, så stor att den aldrig tar slut, jag bara rullar och rullar. På julaftons morgon vaknade jag i ett vitt ljust rum och tänkte att det inte var julafton. Jag kände inte den där härliga känslan. Dagarna har blandats ihop och jag kan inte inte säga exakt vilket som hänt på vilken dag. Julen har varit en stor bubbla innehållandes en massa mat, knäck och cholkad.  Ihop blandade dagar och en alltför snabbt tickande klocka.

Inlägget skulle egentligen publicerats i söndags.

Det är nu man ska vara alldeles jätte pirrig inför julen. Jag känner inte så. Jag vill känna så. I slutet
av november kände jag så och var alldeles nostalgisk över allt mys som låg framför. Alla pepparkakor
och lussebullar som skulle bakas och allt med att skriva en önskelista och inhandla julklappar. Vi har
bakat pepparkakor och lussebullar men jag har inte köpt en ända julklapp än. Jag känner stress och
lite smått panik. Jag har inte ens varit på Gamla stans julmarknad än. Jag känner mig verkligen inte
redo för julen, jag har inte gjort det jag behöver göra för att känna ett lugn inför julen. Kan inte tiden
bara stanna lite? Herregud, det är ju bara 4 dagar kvar!

Hej och ett stort hallå! Det ekar lite här hallå hallå hallå... Jag känner att det lyser frånvaro här. Men alltså,
nej jag har inget att skriva om varje dag + att min dator hackar något förfärligt. Stänger av sig självt och
jag blir inte pepp på att försöka igen efter tre gånger.. Men HEJ! På sista bilden ses en ljusstake för 29 kronor
från Indiska. Jag blir glad av att köpa grejer på rea. Idag har jag vaknat upp hos Tove och bakat pepparkakor.
Sedan gått med converse på götgatan på jakt efter julklappar. Alltså där har vi två minus. Aldrig mer ska jag
använda converse den här vintern. Det var en ren plåga! Sen så är det där med att köpa julklappar också
en liten plåga för mig. Jag har sån sjuk beslutsångest så nej, ingenting köpt. Och jag börjar få smått panik.
Det är det värsta med vintern även fast det är de jag tänker är det roliga. Köpa mysiga och persoliga
julklappar. Hej och hejdå! Nu ska jag sätta mig och låta mig inspireras.

Nu ska vi fortsätta kolla på Alfons. Det är myys. Lägg märke till att vi har likadan frisyrrrr.

Nu sitter jag med röda kinder efter att varit ute i snövädret i cirkus 4 timmar. Har nämligen sjungit med skolkören på kröningen av Lucia. Super mys var det! Stora stickade tröjor hade alla på sig, och röken som kom från allas munnar när vi sjöng-det var fint. Vi gick på julmarkanden därimellan och käkade brända mandlar och sög på knäck klubbor som var alldeles hårda. Sen på hemvägen gick jag och Frida en liten runda och köpte bl.a godis och jag plockade med mig en Oskar Linnros affisch! Yes, katching. Nu har jag druckit både en kall julmust och några klunkar glögg. Mums. Ikväll känner jag att sitta framför en bra film eller med en penna och papper, eller varför inte båda?! Ha en bra kväll!
Tjing.

Alltså, jag vet faktiskt inte. Genom att läsa dagböcker från mina mindre år så var det många pojkar jag tänkte på, men det var ju inte riktigt kärlek... Så den första största kärleken, eller jag vet inte om det var kärlek, men det var en stor känsla i magen och lycka så fort det pratades om honom på radio, på teve eller stod någonting om honom i tidningen. Jag snackar om Salem Al Fakir. Alltså alla youtube klipp skulle jag se, lyssnade på vartenda program han varit med i p3 morgonpasset. Det här klippet gjorde mig rörd och bara alldeles hel lycklig så jag visste inte vad jag skulle ta vägen. Lyckan (nej, hittar inget bättre ord) kom ut som trårar och det liksom kittlade i hela kroppen så jag behövde springa av mig. Just för att han är smått hes och sättet som låten byggs upp på. Jag tänkte också att min första tatuering skulle vara Ít`s true`. Och det här var inte länge sen! Det började i februari tror jag och hela vårterminen var en "Salem.är.bäst" period. Han betyder fortfarande mycket för mig men jag är inte längre lika desperat av att se allt han är med på hela tiden. Jag får fortfarande rysningar av klippet och han var på något sätt början på min "musikförälskelse". Konserten på Berns var min första och den dagen kommer jag aldrig glömma! Så Salem var nog min första förälskelse, och åh, vad alla hans låtar betyder något för mig. Nej, jag sviker aldrig Salem, kommer aldrig tacka nej till en konsert.
Jag tycker det är kärlek! ändå. 

UPD: nu har jag skapat nya kategorier och tagir bort meningslösa. Tycker det här är en bra början till en kategori jag döper till "kärlek".