#3 vad är kärlek

Jag har ju lite glömt bort det här lite... Men här är trean för det är den som är på tur!

Kärlek. Jag är fel person att fråga. Jag vet inte om jag är kär när jag känner pirr i magen ena dagen och nästa dag så kan det där pirret komma när jag ser en annan person. Gud vad det här inte är min kategori. Men jag ska ändå försöka. För någonting har jag ju känt, någongång. För jag tror att när det sista man tänker på innan man somnar är en viss person man troligtvis kommer se nästa dag, när det pirrar, nästan gör ont i magen, när man försöker memorera så mycket som möjligt (vilken färg på skosnörerna, på tröjan m.m...) när man tappar talförmågan när denne kommer i närheten, när hjärtat klappar fortare, när det känns som man måste sätta sig ner för att benen inte ska vika sig, när ingenting känns omöjligt och det känns bra att gå upp en mörk morgon då regnet piskar mot fönstren, då är man väl ändå kär?

Men sen finns det ju olycklig kärlek också. I mitt fall har jag väl känt en liten grad av det när jag kommer till slutsatsen att det ändå aldrig kommer bli något. 
Det här känns fel, för de som verkligen varit kära vet ju hur det är, på riktigt, jag känner mig som en amatör som försöker skriva om kärlek, det viktigaste i livet.  Nu kommer jag skämmas över det här inlägget, känns verkligen så, därför publicerar jag det snabbt och skriver en massa mer inlägg så att det här kommer längre och längre ner på sidan. Smart! Peace out så länge och ha en grym fredags kväll! kärlek

#2, min första kärleklek

Alltså, jag vet faktiskt inte. Genom att läsa dagböcker från mina mindre år så var det många pojkar jag tänkte på, men det var ju inte riktigt kärlek... Så den första största kärleken, eller jag vet inte om det var kärlek, men det var en stor känsla i magen och lycka så fort det pratades om honom på radio, på teve eller stod någonting om honom i tidningen. Jag snackar om Salem Al Fakir. Alltså alla youtube klipp skulle jag se, lyssnade på vartenda program han varit med i p3 morgonpasset. Det här klippet gjorde mig rörd och bara alldeles hel lycklig så jag visste inte vad jag skulle ta vägen. Lyckan (nej, hittar inget bättre ord) kom ut som trårar och det liksom kittlade i hela kroppen så jag behövde springa av mig. Just för att han är smått hes och sättet som låten byggs upp på. Jag tänkte också att min första tatuering skulle vara Ít`s true`. Och det här var inte länge sen! Det började i februari tror jag och hela vårterminen var en "Salem.är.bäst" period. Han betyder fortfarande mycket för mig men jag är inte längre lika desperat av att se allt han är med på hela tiden. Jag får fortfarande rysningar av klippet och han var på något sätt början på min "musikförälskelse". Konserten på Berns var min första och den dagen kommer jag aldrig glömma! Så Salem var nog min första förälskelse, och åh, vad alla hans låtar betyder något för mig. Nej, jag sviker aldrig Salem, kommer aldrig tacka nej till en konsert.
Jag tycker det är kärlek! ändå. 

UPD: nu har jag skapat nya kategorier och tagir bort meningslösa. Tycker det här är en bra början till en kategori jag döper till "kärlek".

RSS 2.0