#1okej, lite jag.

Signe Anna Elvira. Oj, det känns hel knäppt att se det såhär men det är mitt fullständiga namn + Wiman Westberg.
Det är jag. Hej! Nej, var ska jag börja, det här blir något att anstränga sig med det lilla extra. Hmmm..
I fjorton år och sex månader har jag nu levt. Föddes som första barn av mina föräldrar. Två år senare kom min lillebror och yttligare efter nio år kom min lillasyster. Men det ska jag inte gå in på.
Det som dyker upp nu från mina mindre år är; att jag var blyg, gillade verkligen inte när någon blev arg på mig, jag ville inte göra fel, att prata med främlingar var något jag aldrig var speciellt på på att göra, som sex åringarna på skolarna jag går förbi från skolan kan ropa och komma väldigt nära och fråga om vad man heter och hur gammal man är, det förundrar mig för jag tyckte äldre personer som plus var helt okända var super läskiga, eller det låg iaf aldrig ens på kartan för mig att prata med dom. De var ju super läskiga. Jag minns att jag alltid gick till tidningarna i mataffärerna när mamma eller pappa ställde sig i kö för att betala. Helst läste jag Wendy eller någon prinsesstidning. Fast jag vågade faktiskt knappt fråga om jag fick köpa någon tidning, allra helst någon prinsesstidning. Varför vet jag faktiskt inte.
Min favoriträtt har länge varit lax med klyftpotatis och någon god sås (skrev jag alltid i "mina vänner" böckerna) Nu har jag flera rätter som ligger högt upp på listan men just lax och klyftpotatis har hängt med länge.

Nej men nu, vem jag är, det där var ju bara tänkt som någon snabb och kort inledning...
Jag är ingen jätte pratig person, vilket jag ändå känner att jag inte behöver. Jag är inte sån jätte nervös inför att stå inför några att prata men det andra så är jag inte så väldigt öppen. Jo med de jag känner väl kan jag vara hur öppen med som helst. Jag är glad för det mesta, ser mycket positivt i omgivningen men alla har sina stunder och jag kan ligga om kvällarna och ha krypande obekväm känsla i magen för allt omöjligt som jag kan ligga och tänka på. Men sånt tillhör livet. Vad jag gillar, jag har ingen direkt stor passion som dans eller någon sport, har gått på handboll i runt fyra år men slutade till den här terminen just för att jag inte brann för det och tyckte allmänt bara det inte var något kul alls. Lite synd kanske men nu, jag mår suveränt, inget krävande förutom plugget, som jag iofs fått mer tid till nu efter handbollen. Nu har jag årskort på friskis och svettis och har sagt till mig själv att gå minst två gånger i veckan men det är ju inte direkt något jag lyckas suveränt med... Men det är ändå skönt att veta att det finns träning där, i min plånbok och 10 minuter härifrån. Annars är musiken något väldigt för mig. Har spelat piano och skulle egentilgen gjort det nu också om inte min lärare blivit mamma ledig och vikarien varit så oengagerad. Väldigt synd för jag vill verkligen spela men till nästa termin ska jag slå slag i saken.
Musiken är inte bara att jag gillar att spela utan allmänt, jag lyssnar på musik många timmar om dygnet. Något jag verkligen gillar är att hitta ny musik och göra nya spellistor på spotify, jag försöker lägga dom i något slags kategori, vilket inte går jätte bra eftersom jag kan lägga en nyhittad låt i fem olika spellistor osv..
Annars så är kreativiteten något jag gärna skulle vilja att folk skulle  mig, för jag känner mig just så-kreativ.
Jag gillar att hålla på med händerna, gick t.ex på keramik förra året, dock med tanter, eller iaf "kvinnor" om jag kan säga så över 30 år iaf, de flesta i 50års åldern faktiskt. Men det var grymt skönt ändå, 2 timmar en gång i veckan då jag bara släppte allt och bara fokuserade på den där leran i mina händer. Något sådant skulle jag vilja börja med igen, funderar på målning... Jag gillar att dricka te och kolla på någon bra film, iaf så här års. Till sommaren skulle jag gärna åka på festival. Jag går förövrigt på en grym skola-Kulturam med inriktning musik. Ibland kan jag tänka på vad hemskt om jag inte gåt där för så mycket det ger mig. Det var nog det mesta om mig, i stora drag.
Nu ska jag fortsätta kolla på Våra Vänners Liv som jag smet undan för det var så hemskt pinsamt!
Take good care, bye bye then!

so much has happened though it is still so little

Det här känns på nått sätt väldigt obekvämt och ovanligt... Senast var det två veckor sedan men ärligt!? Nu ska det här bara bli för min egen skull så bloggningen kommer när idéerna finns där (och orken) och självklart glädjen med att förmedla något fint och possetivt. Som jag verkligen inte känt nu sista tiden... Dels det där med skolan, plugget och allt sånt och det andra av att bara njuta av de bästa dagarna på året och må bra! Men nu är (iallafall snart) sommaren här och det har verkligen gått fort! Så... Vi får se hur det blir med detta skrivande i framtiden. Just nu känns det bara väldigt långt bort och sitta och trycka ut tankar för att sedan få ut dom på en skärm för vem då?! För min egen skull kanske men minnen bevarar man väl ändå bäst i skallen än på en skärm som dessutom bara slösar en massa tid på min tid nu då jag ska leva! :) hehe... Så så ligger det till just nu. Förövrigt har jag idag vart med pappan och köpt mig/oss en alldeles levande (i psyket iaf) gitarr! Nu är det bara sista lämnad imorgon som behövs göras i skolväg sen är det bara att tuta och köra! 

14 ÅR!!!

En himlans fin dag och jag tackar för det! <3 Nu ska målas i rum :) OCH solen kikade fram lite idag! Bilder får komma någon gång. PUSSOKRAM!

LITERANDOMSÅDÄR

     
                                                            Jag har fastnat lite... OMG!


REMIX



RSS 2.0