för jag tror att när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än.

Jag har ju lite glömt bort det här lite... Men här är trean för det är den som är på tur!

Kärlek. Jag är fel person att fråga. Jag vet inte om jag är kär när jag känner pirr i magen ena dagen och nästa dag så kan det där pirret komma när jag ser en annan person. Gud vad det här inte är min kategori. Men jag ska ändå försöka. För någonting har jag ju känt, någongång. För jag tror att när det sista man tänker på innan man somnar är en viss person man troligtvis kommer se nästa dag, när det pirrar, nästan gör ont i magen, när man försöker memorera så mycket som möjligt (vilken färg på skosnörerna, på tröjan m.m...) när man tappar talförmågan när denne kommer i närheten, när hjärtat klappar fortare, när det känns som man måste sätta sig ner för att benen inte ska vika sig, när ingenting känns omöjligt och det känns bra att gå upp en mörk morgon då regnet piskar mot fönstren, då är man väl ändå kär?

Men sen finns det ju olycklig kärlek också. I mitt fall har jag väl känt en liten grad av det när jag kommer till slutsatsen att det ändå aldrig kommer bli något. 
Det här känns fel, för de som verkligen varit kära vet ju hur det är, på riktigt, jag känner mig som en amatör som försöker skriva om kärlek, det viktigaste i livet.  Nu kommer jag skämmas över det här inlägget, känns verkligen så, därför publicerar jag det snabbt och skriver en massa mer inlägg så att det här kommer längre och längre ner på sidan. Smart! Peace out så länge och ha en grym fredags kväll! kärlek